I will be here.

Nu är det fredag igen, känns som att det är fredag hela tiden. Hemskt vad tiden går fort.
Men nu har jag en härlig helg med min underbara familj att se fram emot.
Veckan har på nått sätt känts väldigt rörig och jag kan nog faktiskt ta och erkänna att det beror på en enda anledning..alla intriger som sker i denna staden. Jag är fruktansvärt trött på det och jag vet att det är många som håller med om de. Jag är oerhört tacksam för att jag har vissa personer som ställer upp för mig. Några som håller min hand på vägen.
Jag försöker gottgöra det så gott jag kan och jag hoppas att ni vet vilka ni är.
Jag tänker faktiskt inte sitta här och ödsla min tid på att skriva rader om hur arg, ledsen, besviken och oerhört nedtrampad man har känt sig..det spelar liksom ingen roll längre. Jag vet vilka jag bryr mig om och vad som är viktigast.

Åh verkligen en hel helg med Almis nu, ni förstår nog inte hur mycket jag saknar henne om dagarna när jag sitter på jobbet. Men när jag lämnar Alma på dagis och hon knappt kan vänta med att komma innanför dagislokalerna för att snabbt hoppa över till en dagisfröken för att sen lägga på världens smile och sen vinka till mamma, det känns faktiskt lite hårt..total ignorerar mig. För en del föräldrar kanske ni inte alls förstår mig, ni som har barn som bara skriker när ni lämnar era barn..visst borde jag vara tacksam för att hon trivs på dagis och allt flyter på, men en mamma kan väl faktiskt få en kram innan man går???
Jag ska snylta till mig massor av kramar i helgen, så jag tar igen lite.

Vet faktiskt inte riktigt vad som händer i helgen, ikväll blir det nog tacos, idol och ett glas vin.
Det vore trevligt faktiskt. Ska nog försöka ta ett medlepass på förmiddagen i morgon om det finns nått.

*En hälsning från ett svartsjukt hånfullt hav,Du återvänder ensam...
Och jag stod givakt med min rygg rak och tog fyrahundra slag.*