Från Aftonbladet

Coldplay
Europapremiär: Le Zenith, Strasbourg. Publik: 10 000 (fullsatt). Längd: Drygt 80 minuter. Bäst: ”Viva la vida” och ”The hardest part”. Sämst: ”Cemeteries of London”, tyvärr. Och den inställda finaleuforin. Fråga: Varför skippar de ”Fix you”? Vad har de för ursäkt?
SÅ BRA VAR KONSERTEN – LÅT FÖR LÅT

Life in technicolor
Det är inte precis en lysande chocköppning.

Violet hill
Tunn och trevande.

Clocks
Det är aldrig ett gott tecken när lasershowen överträffar själva musiken.

Cemeteries of London
Märkligt blek och otajt.

Yellow
Balladen blir som vanligt ett dånande extranummer.

42
Vissa delar av proggsymfonin är lika outhärdliga som Radioheads mest anala ljudexperiment.

Don’t panic
Akustisk REM-pop som numer är en sorts signaturmelodi för Zach Braffs indieromantiska film ”Garden state”.

Speed of sound
Kolossen lyfter aldrig.

Chinese sleep chant
Feedback och flytande kvicksilvermelodier som påminner om My Bloody Valentines drönarrock.

God put a smile upon your face
Psykedelisk stelkramp.

The hardest part
Chris Martin gör om låten till en långsam pianoballad. Fyra oerhört vackra minuter.

In my place
Decibelnivån på publikens ”yeeeaaaahhh” får tänderna att skallra. Vad ska man kalla det här? Atmosfärisk extas?

Viva la vida
Publiken kan inte sluta sjunga den ordlösa melodin. Otäckt mäktig.

Lost
Varför kommer det här självförtroendet och den här tyngden så sent?

The scientist
Bandet springer upp på en liten scen högt uppe på läktaren. De akustiska gitarrerna och mandolinen är rörande lågmälda jämfört med resten av spelningen.

Death will never conquer
Trummisen Will Champion tar över sången. Och det är ungefär lika välkommet som ett solonummer av Keith Richards. Eller Charlie Watts.

Politik
En våldsam attack.

Lovers of Japan
De storslagna melodierna kröns av det största konfettiregnet som jag nånsin sett.

Death and all his friends
En både suggestiv och knallhård gospel.

The dubliners
Kort och käck och ny och väldigt irländsk öltrudelutt. Coldplay har skrivit betydligt starkare finalnummer än detta tjafs. Som ”Fix you”, till exempel. Vad hände med den?