Står och stampar!!

Känns så skönt att vi pratar...men jag har fortfarande så dåligt samvete.
Och även om jag vet att allt inte är mitt fel så känns det så.
Jag undrar hela tiden vart vi hade hade varit om det aldrig blivit såhär...mycket bättre än vad jag har det nu allafall.
Varför ska man göra val i livet och sedan ångra dem..Varför tar man inte steget längre när man står där och stampar och tänker ytterliggare en gång.

Hur kunde jag falla så..alla säger att det e så det bara är.
Men nu vet jag bättre, men vad kan jag göra åt det?

Jag fattar inte hur vissa människor kan påverka en så pass att man struntar i allt annat.
Om jag inte hade åkt dit så ordentligt så hade nog det första alternativet varit bättre...att stå på din sida.